autotomi

Svenska

Substantiv

Böjningar av autotomi	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	autotomi	autotomin, åld. autotomien
Genitiv	autotomis	autotomins, åld. autotomiens

autotomi

1. (zoologi) självamputation, självstympning, djurs förmåga att själva beröva sig en kroppsdel

   Etymologi: Av grek. αὐτός, "själv", och τέμνω, "skära".

Översättningar

Översättningar

• baskiska: autotomia ^(eu)
• engelska: autotomy ^(en)
• ido: autotomio ^(io)
• polska: autotomia ^(pl) f
• spanska: autotomía ^(es) f