argue

Engelska

Verb

Böjningar av argue	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	argue	argues	argue
Preteritum	◀	argued	▶
Perfektparticip	◀	argued	▶
Presensparticip	◀	arguing	▶

argue

• uttal: ˈɑː(ɹ)gjuː

1. argumentera; hävda, påstå
2. diskutera; tvista; gräla

Etymologi

I engelskan sedan omkring år 1300. Via fornfranska arguer från latin (möjligen först via en frekventativ bildning argutare, "att pladdra") arguere, "bevisa", "visa på", "demonstrera", "argumentera", ursprungligen "klargöra", "belysa", "visa"; detta går tillbaka till urindoeuropeiska *h₂erǵu-yo-, från roten *h₂erǵ-, "att skina", varav även bland annat latin argentum, "silver", och grekiska ἀργός, "skinande", "vit".

Besläktade ord

• arguable
• arguably
• argument
• argumentation
• argumentative