Svenska

redigera

Adjektiv

redigera

anbringande

  1. presensparticip av anbringa

Substantiv

redigera

anbringande

  1. (mindre brukligt) infästning, insättning; fastsättning; fästpunkt
    Vingens anbringande vid kroppen kallas vingrot.
  2. (dödform) framställning, anförande, hemställan; ärende
    Besläktade ord: anbringan
 
Etymologi: Verbalsubstantiv av anbringa.