Etymologi: Av fornsvenska Ingemund, runsvenska Ingimundr, även på fornvästnordiska som Ingimundr. Ett nordiskt variationsnamn med förleden Ing(e)- och efterleden -mund, av urnordiska *munduʀ ("beskyddare").
Etymologi: Från runsvenska Ingimundr, även på fornvästnordiska som Ingimundr. Ett nordiskt variationsnamn med förleden Ing(e)- och efterleden -mund, av urnordiska *munduʀ ("beskyddare").
