Se även -kö, ko och .

FinskaRedigera

PartikelRedigera

-ko (i ord med vokaler a, o och/eller u)

  1. tillfogas till första ordet i en sats för att göra den till en fråga (oftast ja/nej-fråga); ordet till vilket -ko fogas blir föremål för frågan
    Tuletko mukaan?
    Följer du med?
    Ei hän ole täällä?
    Är inte han/hon här?
    –Onko hän kotona? –On. / –Ei ole.
    –Är han/hon hemma? –Ja. / –Nej.
    Paljonko se maksaa?
    Hur mycket kostar det?
    Saanko tämän lelun? / Minä saan tämän lelun?
    Får jag den här leksaken? / Är det (verkligen) jag som får den här leksaken?
    En tiedä pääsen ensi viikolla.
    Jag vet inte om jag kommer nästa vecka.
    Varianter: -kö (i ord utan a, o och u), -ks (talspråk)
    Jämför: -kohan/-köhän