Substantiv

redigera
Böjningar av верх (m) Singular Plural
Nominativ верх верхи́, верха́
Genitiv ве́рха верхо́в
Dativ ве́рху верха́м
Ackusativ верх верхи́, верха́
Instrumentalis ве́рхом верха́ми
Lokativ ве́рхе, верху́ верха́х

верх m

  1. topp, bergstopp, spets, överdel, övervåning, tak, ås, råge, höjd, höjden (högsta graden av någon egenskap)
    смотре́ть с ве́рха ба́шни
    betrakta från ett torns höjd
    на верху́ сла́вы
    på ärans höjd
    Э́то верх глу́пости!
    Det är höjden av dumhet!
    верх иску́сства
    höjden av konst (det högsta konsten kan åstadkomma)
    э́то верх несча́стия
    det är höjden av otur (olycka)
  2. (bildligt) överhand, övertag, överlägsenhet
    его́ мне́ние одержа́ло верх
    hans mening fick överhanden (segrade, blev gällande)
    одержа́ть верх над врага́ми
    övertag över (besegra) fiender
    чита́ть по верха́м
    läsa flytande
  3. (bildligt, endast plural) höjdarna, ledningen, överklassen, makthavarna
  4. (textilier, kläder) rätsida, ovansida, ovanläder, mössa, huva, utsida, ovanmaterial (motsats till linning eller foder)
  5. (fordonsteknik) huv, sufflett
    дро́жки с ве́рхом
    sufflettdroska
 
Användning: Plural nominativ och ackusativ är верхи́ [1,3] och верха́ [4,5]
Användning: En äldre ordbok påstår att genitiv singular även kan vara ве́рху med exemplet: смотрѣ́ть съ ве́рху ба́шни.
Besläktade ord: вверх, вверху, верхний, верховенство, верховица, верховник, верховность, верховный, верховой, верховый, верховье, верхогляд, верхом, Верхсуд, верхушка, вершина, завершать, завершение, завершить, наверх, навершие, сверх-, сверху, свершать, свершение, свершить, совершать, совершить