Se även od, OD, -od och -öd.

Svenska redigera

Substantiv redigera

öd (oböjligt)

  1. (ålderdomligt) kunglig jordegendom (i äldre tider)
    Etymologi: Av fornsvenska øþer, av fornnordiska auðr, jämför isländska auður. Besläktat med öde, öda och öken.
    Fraser: Uppsala öd

Verb redigera

öd

  1. böjningsform av öda

Tyska redigera

Adjektiv redigera

Böjningar av öd 
Predikativa former
Positiv öd
Komparativ öder
Superlativ am ödesten

öd

  1. (dialektalt, Österrike och södra Tyskland) variant till öde: ödslig, enslig, öde