Se även od, OD, -od och -öd.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera

öd (oböjligt)

  1. (ålderdomligt) kunglig jordegendom (i äldre tider)
    Etymologi: Av fornsvenska øþer, av fornnordiska auðr, jämför isländska auður. Besläktat med öde, öda och öken.
    Fraser: Uppsala öd

öd

  1. böjningsform av öda

Adjektiv

redigera
Böjningar av öd 
Predikativa former
Positiv öd
Komparativ öder
Superlativ am ödesten

öd

  1. (dialektalt, Österrike och södra Tyskland) variant till öde: ödslig, enslig, öde