SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av återkallelse  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ återkallelse återkallelsen återkallelser återkallelserna
Genitiv återkallelses återkallelsens återkallelsers återkallelsernas

återkallelse u

  1. handlingen att återkalla något
    Om således fullmakten stått att läsa i en tidning, skall återkallelsen införas i samma tidning.
    Av dessa återkallelser träffades många bland högadeln.
    Synonymer: återkallande
    Se även tesaurus: Botfärdighet, Frikallelse, Försumlighet, Avbön, Förkastelse, Avsägelse, Annullering
    Se även tesaurus: Återställelse, Upphörande, Obeständighet, Obeslutsamhet, Ovillighet, Utplåning, Förnekelse
    Se även tesaurus: Oenighet, Tvivel, Tillbakagång, Avstannande