ärg

Se även märg.

Svenska

Substantiv

Böjningar av ärg	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ärg	ärgen
Genitiv	ärgs	ärgens

ärg

1. (kemi) grön eller blågrön beläggning som drabbar koppar (eller kopparlegeringar såsom mässing eller brons) vid oxidering

   Etymologi: Av fornsvenska ēr.

   Besläktade ord: ärga, ärgad, ärgig, ärgning

Översättningar

Översättningar

• bokmål: irr n, eir n
• danska: ir ^(da)
• engelska: verdigris ^(en), aerugo ^(en)
• finska: patina ^(fi)
• franska: vert-de-gris ^(fr) m
• isländska: spanskgræna f, eirgræna f, spansgræna f
• italienska: verderame ^(it) m
• nynorska: eir n
• spanska: cardenillo m
• tyska: Grünspan ^(de) m