vomitiv

Svenska

Substantiv

Böjningar av vomitiv	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vomitiv	vomitivet	vomitiv	vomitiven
Genitiv	vomitivs	vomitivets	vomitivs	vomitivens

vomitiv n

1. (mindre vanligt) medel som framkallar kräkning

   Etymologi: Av franska vomitif, adjektiv och substantiv till latinska vomitus (”kräkning”), till latinska vomere. Känt sedan 1578.

   Synonymer: kräkmedel (vanligare)

Översättningar

se kräkmedel