Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av vittne  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vittne vittnet vittnen vittnena
Genitiv vittnes vittnets vittnens vittnenas
Som förled i sammansättningar används vittnes-.

vittne

  1. person som har åsett och kan berätta om ett skeende
    Jag blev ett ofrivilligt vittne till deras gräl.
  2. (juridik) person som kallats till domstol för att berätta om ett skeende
    Vittnet vågade inte berätta för domstolen vad som hade hänt.
  3. kortform av Jehovas vittne; medlem av trossamfundet Jehovas vittnen
 
Besläktade ord: vittna, bevittna
Sammansättningar: abrasionsvittne, blodsvittne, bröllopsvittne, dopvittne, expertvittne, förhörsvittne, huvudvittne, karaktärsvittne, kronvittne, medborgarvittne, nyckelvittne, sanningsvittne, stjärnvittne, testamentsvittne, tidsvittne, trosvittne, vittnesberättelse, vittnesbås, vittnesbörd, vittneskonfrontation, vittneslitteratur, vittnesmål, vittnesuppgift, vittnesutsaga, åklagarvittne, ögonvittne, öronvittne

Översättningar redigera