ve
Se även Ve.
Tvärspråkligt redigera
Kod redigera
ve
se
Svenska redigera
Substantiv redigera
ve n
- elände, olycka
- Fraser: väl och ve, svåra ve och förbannelse
- Sammansättningar: veklaga, veklagan, vemod, vemodig, verop
- Homofoner: V
Översättningar redigera
elände, olycka
Interjektion redigera
ve
- (högtidligt, skämtsamt) utrop som anger önskan, känsla eller antydan av något obehagligt eller hotande
- Ve mig, olycksfödde gosse!
- 1917: "Bibeln, Jeremia 22:13":
- Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet och dina salar med orätt, du som låter din nästa arbeta för intet och icke giver honom hans lön.
- Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet och dina salar med orätt, du som låter din nästa arbeta för intet och icke giver honom hans lön.
- Ve den som nämner kärlek och svartsjuka i samma mening.
- Etymologi: Av fornsvenska ve. Gemensamt germanskt ord, urindoeuropeiskt ursprung. Motsvararnde engelska woe, latinska vae, litauiska vaĩ och armeniska վայ (vay), [1]
- Fraser: ack och ve!, ve och fasa!
- Se även: bäva månde
Översättningar redigera
Esperanto redigera
Interjektion redigera
ve
Spanska redigera
Verb redigera
ve
Tjeckiska redigera
Preposition redigera
ve
- variant av v som förekommer efter f, v och vissa konsonantkluster
Turkiska redigera
Konjunktion redigera
ve
- och
- 1941 (1917): Joh. 1:1:
- Kelâm başlangıçta var idi, ve Kelâm Allah nezdinde idi, ve Kelâm Allah idi.
- I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
- Kelâm başlangıçta var idi, ve Kelâm Allah nezdinde idi, ve Kelâm Allah idi.
- 1941 (1917): Joh. 1:1: