varda

Se även vardå, vårda och värda.

Svenska

Verb

Böjningar av varda	Aktiv
Infinitiv	varda
Presens	varder
Preteritum	vart
Supinum	vurtit
Imperativ	varde
Particip
Presens	vardande, vardandes
Perfekt	vorden

varda

1. (ålderdomligt) bli; i framtiden komma att vara något

   1901: Fagervik och Skamsund, August Strindberg:

   Detta var hög tid att sällskapet uppfriskades med nya element i synnerhet kvinnliga, ty samtalsämnena voro utslitna, tonen vorden rå och stridslysten.

   1910: Hans nåds testamente, Hjalmar Bergman:

   Vi skicka Jacob till universitet, så får vi se, vad det varder av den krumeluren.

   1917: Första Mosebok 1:3 (Bibeln):

   Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.

   1917: Jesaja 9:6 (Bibeln):

   Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; [...]

   1991: Colorado Avenue, Lars Sund:

   - Det låter ju nästan som om du har gått och vurti socialist!

   1999: Oj vilka loja lejon, Stefan Andhé:

   Ju mer jag reflekterar över den minuten, desto häpnare blir jag att jag inte vart sårad, jag som inte uthärdar så mycket som en antydan till reprimand.

   Etymologi: Av fornsvenska varþa, værþa (”varda”, ”komma att”, ”måste”, ”råka ut för”), av fornnordiska verða, av urgermanska *werþanan. Besläktat med nynorska verte, isländska verða, tyska werden, nederländska worden, gotiska 𐍅𐌰𐌹𐍂𐌸𐌰𐌽 (wairþan) samt fornengelska weorþan (engelska worth). Ursprungligen från den urindoeuropeiska roten *wert- (”vända”). Jämför latinets vertō (”jag vrider”, ”jag vänder”) som i revers och pervers, samt sanskrits वर्तयति (vartayati, ”han vrider”). Ljudskiftet från æ till a mellan w och r i svagtonig ställning är detsamma som i kvarn och vara.

   Grammatik: Endast preteritumformen vart är någorlunda vanligt i tal i många dialekter. Den formen lånas då till verbet bli (i stället för den vanliga preteritumformen, blev). Därför används denna form mycket mer än övriga former av verbet varda. Dialektalt förekommer även supinumformen vurti(t) eller vurri; ålderdomligt vordit. Även formen för presens konjunktiv (optativ), varde, förekommer, främst i äldre text. Preteritum konjunktiv, vorde, förekommer också.

   Besläktade ord: antvarda, invärtes, Urd, utvärtes, vale (tvi vale), vulen

   Fraser: i vardande

Översättningar

bli

• afrikaans: word ^(af)
• bokmål: vorde, vart ^(no) (preteritum)
• danska: vorde
• engelska: worth ^(en), become ^(en)
• fornengelska: weorþan
• fornhögtyska: werdan
• fornnordiska: verða, verða
• fornsvenska: værþa, varþa
• färöiska: verða
• gotiska: 𐍅𐌰𐌹𐍂𐌸𐌰𐌽 (wairþan)
• isländska: verða ^(is)
• litauiska: tapti ^(lt), virsti
• nederländska: worden ^(nl)
• nynorska: verte, verta
• tyska: werden ^(de)