Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av uttrycka  Aktiv Passiv
Infinitiv uttrycka uttryckas
Presens uttrycker uttrycks (uttryckes)
Preteritum uttryckte uttrycktes
Supinum uttryckt uttryckts
Imperativ uttryck
Particip
Presens uttryckande, uttryckandes
Perfekt uttryckt

uttrycka

  • uttal: ²ʉ̀ː(t)ˌtrʏka
  1. ge uttryck för; framställa utåt en tanke e.dyl. i en yttre (vanligtvis språklig) form; yttra
    Han uttryckte sitt missnöje.
  2. (reflexivt: uttrycka sig) uttala eller formulera sig på ett visst sätt i ord
    Han uttryckte sig mycket kortfattat.
 
Etymologi: Av fornsvenska utthrykkia (”trycka ut, även utsäga”). Motsvarar ut + trycka.
Besläktade ord: uttryck

Översättningar redigera