Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av upphöra  Aktiv
Infinitiv upphöra
Presens upphör
Preteritum upphörde
Supinum upphört
Imperativ upphör
Particip
Presens upphörande, upphörandes
Perfekt upphörd

upphöra

  1. (intransitivt) ta slut, sluta, nå sin ände, sluta existera
    En människa som har dött har upphört att leva.
    Utförsäljning pågår eftersom affären skall upphöra.
    Vi skulle uppskatta om gnisslet kunde upphöra.
    Du måste gå till tandläkaren om du vill att tandvärken skall upphöra.
    Körkortet upphör att gälla i morgon.
    Varianter: höra upp
    Vanliga konstruktioner: upphöra med
    Jämför: avbryta (transitivt), avsomna, avstanna, bedarra, domna, dra förbi, förlora sin giltighet, förgå, försvinna, gå bort, gå förbi, gå ut, gå över, hålla upp, läggas ned, lätta, löpa ut, nedläggas, sina, skingra sig, skingras, stoppa, stänga igen, stängas, tilländalöpa, utgå, utlöpa, ändas
    Antonymer: börja, starta, fortgå, fortsätta

Översättningar redigera