språk: svenska, ordklass: substantiv, problem: Det man gör med något man använder en tving till. Att tvinga en bräda.

Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av tvinga  Aktiv Passiv
Infinitiv tvinga tvingas
Presens tvingar tvingas
Preteritum tvingade tvingades
Supinum tvingat tvingats
Imperativ tvinga
Particip
Presens tvingande, tvingandes
Perfekt tvingad
Not:

Svag böjning

Böjningar av tvinga  Aktiv Passiv
Infinitiv tvinga tvingas
Presens tvingar tvingas
Preteritum tvang tvangs
Supinum tvungit tvungits
Imperativ tvinga
Particip
Presens tvingande, tvingandes
Perfekt tvungen
Not:

Stark böjning

tvinga

  1. försöka någon att göra något mot dennes vilja
    2012 (10 feb): På rätt hylla i livet (Språktidningen), Maria Leijonhielm:
    Eftersom hon inte kunde skriva tvang hon sin storasyster Anne att ta upp diktamen medan hon spann en historia runt deras gamla trötta grannfru.
    Jämför: nödga
    Fraser: tvinga av, tvinga fram, tvinga ifrån, tvinga på, tvinga sig till, tvinga till sig
    Sammansättningar: avtvinga, framtvinga, fråntvinga, påtvinga, tilltvinga
    Etymologi: Av fornsvenska þvinga.[1][2]
    Besläktade ord: tving, tvång

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svensk etymologisk ordbok: "tvinga"
  2. Ordbok öfver svenska medeltids-språket: "þvinga"