torpare

Svenska

Substantiv

Böjningar av torpare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	torpare	torparen, vard. torparn	torpare	torparna
Genitiv	torpares	torparens, vard. torparns	torpares	torparnas

torpare

1. landbo som arrenderar mindre jordbruksenhet, så kallat torp; självägande jordbrukare på mindre fastighet under 1/4 mantal

   1912: Pojken som aldrig var rädd, Alfred Smedberg:

   Det var en gång en fattig torpare, som hade åtta matfriska barn men bara en enda ko.

   Etymologi: Av fornsvenska thorpare.

Översättningar

landbo som arrenderar mindre jordbruksenhet, så kallat torp

• finska: torppari ^(fi)