Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av timmer  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ timmer timret timmer timren
Genitiv timmers timrets timmers timrens

timmer

  1. (avverkad) trästock avsedd för förädling
    Etymologi: Av fornsvenska timber.
    Sammansättningar: timmerbil, timmerbråte, timmerbröt, timmerbunt, timmerhus, timmerkoja, timmerlass, timmerman, timmerråvara, timmerstock

Översättningar redigera

Interjektion redigera

timmer

  1. rop av en skogshuggare att en träd är om att falla

Översättningar redigera