sven
Se även Sven.
Svenska redigera
Substantiv redigera
Böjningar av sven | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | sven | svennen | svenner | svennerna |
Genitiv | svens | svennens | svenners | svennernas |
sven u
- (ålderdomligt) man som (än så länge) lever i svendom
- (ålderdomligt) ung man
- Synonymer: yngling
- (historia) ung manlig tjänare vid hov eller hos storman
- Etymologi: Från runsvenska svæinn, fornsvenska sven; med motsvarighet i rundanska och forndanska swæn, (danska svend), norska svenn, fornnordiska och isländska sveinn, fornhögtyska swein ("tjänare, herde"), engelska swain, ("ung man, tjänare"). Rotbesläktat med bland annat latin suus ("sin") och sanskrit svayám ("själv").
- Besläktade ord: svendom
- Se även: jungfru, mö
Sammansättningar redigera
Översättningar redigera
svendom
Fornsvenska redigera
Substantiv redigera
sven m