Wikipedia har en artikel om:
Svältorna

Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av svälta 1. Aktiv Passiv
Infinitiv svälta svältas
Presens svälter svälts
Preteritum svälte, svalt svältes, svalts
Supinum svält svälts
Imperativ svält
Particip
Presens svältande, svältandes
Perfekt svulten
Böjningar av svälta 2. Aktiv
Infinitiv svälta
Presens svälter
Preteritum svalt
Supinum svultit
Imperativ svält
Particip
Presens svältande, svältandes
Perfekt svulten

svälta

  1. (transitivt) utsätta för svält
    Han svälte både sig själv och familjen.
    1945: Svenska Dagbladets Årsbok:
    I tiotusental hade fångarna svälts eller torterats till döds.
  2. (intransitivt) inte få den mat man behöver
    Många fattiga svälter i Afrika.
 
Etymologi: Av fornsvenska svælta med urgermanskt ursprung.
Fraser: svälta ihjäl

Översättningar redigera

Substantiv redigera

Böjningar av svälta  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ svälta svältan svältor svältorna
Genitiv svältas svältans svältors svältornas

svälta

  1. (främst i bestämd form plural) mager (och stenrik) ödemark eller hedmark uppkommen av försök till exploatering av ej för jordbruk lämplig mark; särskilt om dessa i Sjuhäradsbygden
    1879: Sveriges medeltid, Del 1, Hans Hildebrand:
    Vestergötlands svältor voro, innan man i nyare tid börjat åter bekläda dem med skog, öde marker, der enstaka stugor timrade af väldiga ekstockar visade, att eländet och nakenheten der icke voro ursprungliga.
    1956: Skogen - Volym 43 - Sida 262:
    I ungdomsåren hade han fått lära sig att sprida ut skogsfrö på de marker, där han gick fram, och han hade på många ställen sett öde svältor klädas med skog.
    Etymologi: Benämningen torde komma från den magra, steniga markens usla kvalité som odlingsmark och till den svält som tillföll de som försökte exploatera dessa marker.