självgisslande

Svenska

Substantiv

Böjningar av självgisslande	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	självgisslande	självgisslandet
Genitiv	självgisslandes	självgisslandets

självgisslande n

1. det att piska (gissla, flagellera) sig själv

   Redan på 1840-talet framhöll en auktoritet att riset är ett av de verksammaste sexuellt stimulerande medel. Medeltidens självgisslande medförde som bekant dylika verkningar.

2. (bildligt) det att (orätt) anklaga sig själv

Synonymer: självgissling, självmartering, självpinande, självplågeri, självplågning, självspäkelse, självspäkning, självtortyr

Besläktade ord: självgisslare

Jämför: flagellant, självflagellant

Översättningar

det att piska (gissla, flagellera) sig själv

• engelska: self-flagellation ^(en)