Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av självbildning  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ självbildning självbildningen
Genitiv självbildnings självbildningens

självbildning

  1. bildning genom att själv fritt söka upp önskad kunskap (i böcker) utan handledning och utan inblandning av läroanstalt eller utbildningsplan
    1935: Skrifter utgivna av Statsvetenskapliga föreningen i Uppsala, Volym 4–5:
    Det demokratiska genombrottet återspeglas även här tydligt i antalet personer, för vilka folkskoleundervisningen varit den enda grunden för vidare självbildning.
    Jämför: hemskolning, självstudier, självlärd