Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av signa  Aktiv Passiv
Infinitiv signa signas
Presens signar signas
Preteritum signade signades
Supinum signat signats
Imperativ signa
Particip
Presens signande, signandes
Perfekt signad

signa

  1. göra korstecken; helga
    Etymologi: Av fornsvenska sighna, av latinska signāre, presens aktiv av signō (”jag sätter märke på, jag utmärker, jag sigillerar, jag förseglar”), avledning till signum (”märke, sigill, emblem”), antingen av uritaliska *seknom, av urindoeuropeiska *sek- (”skära”) eller urindoeuropeiska *sekʷ- (”följa”). Jämför danska signe, fornvästnordiska signa, norska signe, fornsaxiska segnon, fornhögtyska seganon (medelhögtyska segenen, segen, tyska segnen), fornengelska segnian (engelska sign), fornfranska segnier, saignier, signer med fler varianter (franska signer). I kyrkligt latin även specifikt i betydelsen "göra korstecken, inviga, välsigna". Besläktat med signum, såg, sektor, sekant, signera.[1][2][3][4][5]
    Sammansättningar: välsigna
  2. (ålderdomligt) välsigna
    Etymologi: Samma som 1.
  3. (anglicism, vardagligt) signera
    Etymologi: Av engelska sign + -a.
 
Användning: Ej att förväxlas med segna (som förr även kunde vara en variant till signa).

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svenska Akademiens ordbok: "signa"
  2. Wiktionary på engelska "signare"
  3. Wiktionary på engelska "signo"
  4. Wiktionary på engelska "signum"
  5. Wiktionary på engelska "Reconstruction:Proto-Indo-European/sek-"