sabotage

Svenska

Substantiv

Böjningar av sabotage	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sabotage	sabotaget	sabotage	sabotagen
Genitiv	sabotages	sabotagets	sabotages	sabotagens

sabotage

1. (brottslighet, juridik) det att sabotera; handlingen att förstöra något normalt med avsikten att (på ett oacceptabelt sätt) försöka att göra någon verksamhet omöjlig

   Islamisterna utförde ett sabotage mot flygplanet.

   Etymologi: Av franska sabotage, av saboter (”sabotera”, ursprungligen ”klampa med träskor”, användes om slarviga arbetare), av sabot (”träsko, hov”), av turkiska zabata, från persiska. Jämför spanska zabato (”sko”) och portugisiska sapato (”sko”), använt sedan slutet 1800-talet eller början av 1900-talet.

   Jämför: förgörelse, skadegörelse, terrorism, vandalism, åverkan, säkerhetsskydd

   Besläktade ord: sabotera, sabotör

   Sammansättningar: blåljussabotage, ledningssabotage, sabotageprogram

Översättningar

Översättningar

• bokmål: sabotasje ^(no)
• danska: sabotage
• engelska: sabotage ^(en)
• finska: sabotaasi ^(fi)
• indonesiska: sabotase ^(id)
• isländska: skemmdarverk ^(is)
• italienska: sabotaggio ^(it)
• nederländska: sabotage ^(nl)
• spanska: sabotaje ^(es)
• turkiska: sabotaj ^(tr)
• tyska: Sabotage ^(de) f