Svenska redigera

Adjektiv redigera

Böjningar av rutten  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum rutten ruttnare  
Neutrum ruttet
Bestämd
singular
Maskulinum ruttne ruttnaste
Alla ruttna
Plural ruttna
  Predikativt
Singular Utrum rutten ruttnare ruttnast
Neutrum ruttet
Plural ruttna
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (ruttet)?

rutten

  1. som har ruttnat
    1935: Vivi, flicka med melodi, Agnes von Krusenstjerna:
    Från marken steg upp en lukt av fukt och av ruttna stubbar.
  2. (slang) dålig
    1951: Bergspredikan, Sida 129, Folke Fridell:
    Förresten var det för ruttet att gå till jobbet direkt från ett sextioårsgille.
  3. (slang) usel, lumpen, ynka
    2017: Sanningen om Audrey Wilde, Eve Chase (översatt av Helen Ljungmark):
    Han ser bra ut, men har inte ett ruttet korvöre.
 
Etymologi: Belagt i svenskan sedan förra hälften av 1300-talet, såsom fornsvenska rutin.
Besläktade ord: ruttenhet, ruttna, förruttnelse

Översättningar redigera

Substantiv redigera

rutten

  1. böjningsform av rutt