riffraff

Svenska

Substantiv

Böjningar av riffraff	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	riffraff	riffraffet
Genitiv	riffraffs	riffraffets

riffraff n

1. (nedsättande) slödder, pack, pöbel(n); samhällets lägre skikt

   1896 (11 jun): Derbydagen. (Sydsvenska Dagbladet):

   Det är detta metropolens lösa, motbjudande »riffraff», dessa sjåare utan galghumor, dessa trasmän utan sång eller klang i själen, som natten igenom strömmat ut till Epsom, der det har intet att förlora, men möjligen något att vinna - på mer eller mindre hederligt sätt.

   Etymologi: Ursprungligen av fornfranska rif et raf (”rubb och stubb, allt”). Via nederländska rif-raf (medelnederländska rijf ende raf) och/eller engelska riffraff (medelengelska riff and raff).