Engelska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av pursuit  Singular Plural
Nominativ pursuit pursuits
Genitiv pursuit's pursuits'

pursuit

  • uttal: (Storbritannien) pəˈsjuːt
  • uttal: (USA) pɚˈsuːt
  1. syssla; utövande; skötsel
  2. förföljelse, jakt
  3. (juridik) (skotska) rättegång
  4. (sport) en disciplin inom bancykling
    Hyperonymer: track cycling
    Sammansättningar: individual pursuit
 
Besläktade ord: pursue, pursuant
Etymologi: Av anglo-normandiska purseute, pursuite, av fornfranska porsuite, av verbet porsivre. Besläktat med poursuite i modern franska.[1]

Källor redigera

  1. Online Etymology Dictionary: "pursuit", läst 2023-05-16