pulka

Svenska

Substantiv

Böjningar av pulka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pulka	pulkan	pulkor	pulkorna
Genitiv	pulkas	pulkans	pulkors	pulkornas

pulka

1. slags enklare släde för färd på snö, vanligtvis för en person, till att åka på eller att lasta saker på

   Etymologi: Av finska pulkka, i sin tur av samiska bulke.

   Jämför: ackja, bob, kälke, släde, sparkstötting

Översättningar

slags enklare släde för färd på snö

• finska: pulkka ^(fi)

Älvdalska

Substantiv

pulka f

1. pulka

   Etymologi: Av finska pulkka, i sin tur av samiska bulke.