Se även Protestant.

Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av protestant  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ protestant protestanten protestanter protestanterna
Genitiv protestants protestantens protestanters protestanternas

protestant

  1. person som bekänner sig till protestantism, en inriktning inom kristendom
    1887: Nordisk familjebok:
    Protestanterna skulle hålla de katolska högtidsdagarna i helgd, iakttaga den katolska kyrkans lagar i fråga om giftermål, förbjudna led etc. och betala tionde.
    1888: Skolans ställning till religionsundervisningen, Anna Whitlock:
    I Würtemberg finnas i regeln särskilda konfessionsskolor för katoliker och för protestanter.
    2005 (6 maj): Toppar i kd vill stoppa Weimers (Svenska Dagbladet):
    Han vill ha lägre skattetryck, anser att kungen ska vara protestant och är positiv till kärnkraft och Nato-medlemskap.
    Besläktade ord: protestantisk
  2. person som protesterar mot något
    1954: SAOB:
    (mera tillf., i sht skämts.) person som (ofta) protesterar (mot ngt);

Översättningar redigera