Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av orre  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ orre orren orrar orrarna
Genitiv orres orrens orrars orrarnas

orre

  1. en art (Tetrao tetrix) inom fågelfamiljen fälthöns (Phasianidae); individ av arten orre
    Sammansättningar: orrhöna, orrtupp
  2. örfil
    Han tog henne på rumpan varpå hon gav honom en orre.
  3. lösaktig eller lättfotad person, oftast om unga kvinnor (jmf. hora (2))
    Etymologi: Från turiskans orospu, ursprungligen från persiskans روسپی, ruspi.

Översättningar redigera

Sydsamiska redigera

Substantiv redigera

orre

  1. ny