orenhet

Svenska

Substantiv

Böjningar av orenhet 1.	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	orenhet	orenheten
Genitiv	orenhets	orenhetens

Böjningar av orenhet 2.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	orenhet	orenheten	orenheter	orenheterna
Genitiv	orenhets	orenhetens	orenheters	orenheternas

orenhet

1. det att vara oren, speciellt i religiös bemärkelse
2. något orent (t.ex. dynga, lort, skit, snusk)

Översättningar

det att vara oren, speciellt i religiös bemärkelse

• bokmål: urenhet m
• tyska: Unreinheit ^(de) f