Svenska redigera

Substantiv redigera

näppe (oböjligt)

  1. (endast i uttryck och avledningar) ringhet, knapphet
    Fraser: med nöd och näppe
    Besläktade ord: näppeligen
    Etymologi: Substantiverad användning av äldre adverbet näppe, en form inlånad av danska danska næppe (”näppeligen”).[1][2] Ordet kan härledas till fornsvenska næpper (”snäv, knapp, torftig”). Jämför äldre nydanska næp "liten, ringa, knapp"[3], och fornnordiska hneppr ("trång, ringa").[4] Jämför svenska knapp, (adj.), napp (adj.), nappa, (verb) och näppeligen.

Källor redigera

  1. SAOB (1948): Spalt N 1038 band 18: näppe (adv.)
  2.  : Möjligen även influens av götamål, liksom andra ord med från fornsvenskan bibehållet -e: kulle, holme, mage, vante m.fl.
  3. Den Danske Ordbog: næppe
  4. Svenskt dialektlexikon, Johan Ernst Rietz (1862-1867): sida 461: napper