megin

Fornnordiska

Substantiv

megin n (oräknebart)

1. makt, styrka, kraft

   Sammansättningar: megingjǫrð

2. (i sammansättningar) huvuddel, huvudsak, essens, kärna; huvud-

Etymologi: Av urgermanska *maginą (”makt, kraft”). Härlett i svenska mägen, via fornsvenska mæghin i samma betydelse. Rotbesläktat med svenska mekanik, grekiska μηχανή (”verktyg”).