land

Se även Land.

Svenska

Substantiv

Böjningar av land 1.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	land	landet	länder	länderna
Genitiv	lands	landets	länders	ländernas
Som förled i sammansättningar används land- eller lant-.

Böjningar av land 1.-3.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	land	landet	land	landen
Genitiv	lands	landets	lands	landens
Not: Används sällan om nationer utan oftast om landområden.

Böjningar av land 3.-4.	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	land	landet
Genitiv	lands	landets

land

1. (politik) politiskt begränsat område (definierat utifrån vem som har makten över det); nation, stat; även när man inte menar själva nationen utan bara landområdet

   Det är ofta svårt för de olika ländernas ledare att samsas.

   Sammansättningar: arabland, fiendeland, grannland, i-land, jordbruksland, landsdel, landsfader, landsförräderi, landshövding, landskap, landslag, landsting, u-land, utland, utvecklingsland

   Jämför: nation, stat, nationalstat, rike

   Hyponymer: Appendix:Länder och nationaliteter/Svenska, Kategori:Svenska/Länder

2. odlingslott; stycke mark som lämpar sig för att brukas eller odlas

   I år tänker jag plantera morötter i landet.

   Synonymer: trädgårdsland

3. glesbefolkat område; område med låg befolkningstäthet (motsats till stad)

   Varje sommar åkte de ut på landet.

   Sammansättningar: lantbrevbärare, lanthandel

   Synonymer: vischa, landsbygd, glesbygd

   Antonymer: stad

   Besläktade ord: lantis, lantlig

4. (naturgeografi) all jordsyta förutom vatten; fastland (motsats till hav)

   Land i sikte!

   Sammansättningar: (land...) landhöjning, landremsa, landstiga

   Sammansättningar: (...land) högland, inland, lågland, slättland

5. (främst i sammansättningar) främst obebyggd mark, terräng

Sammansättningar: (land...) landsbygd, landstäckande, landsväg

Sammansättningar: (lant...) lantadel, lantarbetare, lantbefolkning, lantbrevbärare, lantbruk, lantbrukare, lantegendom, lantluft, lantras, lantställe

Besläktade ord: landa, landning

Etymologi: Av fornsvenska land, av urgermanska *landą, ytterst av urindoeuropeiska *lendʰ- (”land, hed”).

Diverse: Stavning ändras från "land" till "lant" i en del sammansättningar och besläktade ord.

Översättningar

politiskt begränsat område; stat

• bokmål: land ^(no) n
• bosniska: zemlja f
• danska: land ^(da) n
• engelska: country ^(en), land ^(en)
• esperanto: lando ^(eo)
• estniska: maa ^(et)
• finsk romani: them
• finska: maa ^(fi)
• franska: pays ^(fr) m
• hebreiska: אֶרֶץ ^(he) f ('éretz)
• italienska: paese ^(it)
• japanska: 国 ^(ja) (くに ^(ja), kuni)
• kinesiska: 國家/国家 ^(zh) (guó)
• kurdiska: welat ^(ku)
• malajiska: negara ^(ms)
• nynorska: land n
• polska: kraj ^(pl), państwo ^(pl)
• portugisiska: país ^(pt)
• ryska: страна ^(ru)
• spanska: país ^(es) m
• tjeckiska: země ^(cs)
• tyska: Land ^(de) n
• ungerska: ország ^(hu)

glesbefolkat område

• bokmål: land ^(no) n
• esperanto: kamparo

all jordsyta förutom vatten

• arabiska: أَرْض ^(ar) f (ʔarḍ)
• bokmål: land ^(no) n
• danska: land ^(da) n
• engelska: land ^(en)
• finska: maa ^(fi)
• japanska: 陸 ^(ja) (りく, riku)
• nynorska: land n
• tjeckiska: země ^(cs)
• tyska: Land ^(de) n

Bokmål

Substantiv

Böjningar av land	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	land	landet	land	landa, landene
Genitiv	lands	landets	lands	landas, landenes

land n

1. land; nation
2. land; landsbygd
3. land; odlingslott
4. land; fastland

Danska

Substantiv

Böjningar av land	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	land	landet	lande	landene
Genitiv	lands	landets	landes	landenes

land n

1. land; nation
2. land; landsbygd
3. land; (större) uppodlat område
4. land; fastland
5. land; obebyggd mark, terräng

   Sammansättningar: højland

Verb

land

1. böjningsform av lande

Engelska

Substantiv

Böjningar av land	Singular	Plural
Nominativ	land	lands
Genitiv	land's	lands'

land

• uttal: lænd

1. land; nation
2. land; landsbygd
3. mark
4. jordbruksmark

   Sammansättningar: borderland, farmland, grassland, highland, homeland, inland, island, landfill, landform, landholder, landlady, landless, landlord, landowner, landscape, landslide, landward, lowland, mainland, marshland, midland, moorland, no man's land, overland, scrubland, upland, wetland, woodland

Verb

Böjningar av land	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	land	lands	land
Preteritum	◀	landed	▶
Perfektparticip	◀	landed	▶
Presensparticip	◀	landing, vard. landin'	▶

land

1. landa
2. landstiga
3. landsätta
4. ro hem

Forndanska

Substantiv

Böjningar av land	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	land	landit	land	landin
Ackusativ	land	landit	land	landin
Dativ	landi	landinu	landum	landunum
Genitiv	lanz	lanzins	landa	landanna

land n

1. land

   Etymologi: Av fornnordiska land.

   Grammatik: Bfsg. landæt, ofpl. land.

Fornnordiska

Substantiv

land n

1. land

   Etymologi: Av urgermanska *landą, ytterst av urindoeuropeiska *lendʰ- (”land, hed”).

Fornsvenska

Substantiv

Böjningar av land	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	land	landit	land	landin
Ackusativ	land	landit	land	landin
Dativ	landi, lande	landinu, landeno	landum, landom	landumin, landomen
Genitiv	lands	landsins	landa	landanna

land n

1. land

   Man skall a lande liua som ther ær sidhir.

   Man skall på landet leva som där är sed.

   Etymologi: Av fornnordiska land, av urgermanska landom, ytterst av urindoeuropeiska *lendh- (”land, hed”).

Isländska

Substantiv

Böjningar av land	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	land	landið	lönd	löndin
Ackusativ	land	landið	lönd	löndin
Dativ	landi	landinu	löndum	löndunum
Genitiv	lands	landsins	landa	landanna

land n

1. land; stat
2. land; fast mark
3. land, egendom; privat mark

Etymologi: Av fornnordiska land, av urgermanska *landą, ytterst av urindoeuropeiska *lendʰ- (”land, hed”).

Nederländska

Substantiv

land n

• uttal:        ⓘ

1. land

   Etymologi: Av urgermanska *landą, ytterst av urindoeuropeiska *lendʰ- (”land, hed”).

Verb

land

1. böjningsform av landen

Norn

Substantiv

land n

1. land

   Etymologi: Av fornnordiska land, av urgermanska *landą, ytterst av urindoeuropeiska *lendʰ- (”land, hed”).

Nynorska

Substantiv

Böjningar av land	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	land	landet	land	landa, [landi]

land n

1. land; nation
2. land; landsbygd
3. land; odlingslott
4. land; fastland

Etymologi: Av fornnordiska land, av urgermanska *landą, ytterst av urindoeuropeiska *lendʰ- (”land, hed”).

Älvdalska

Substantiv

land n

1. land

   Etymologi: Av fornnordiska land, av urgermanska *landą, ytterst av urindoeuropeiska *lendʰ- (”land, hed”).