Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av lärling  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ lärling lärlingen lärlingar lärlingarna
Genitiv lärlings lärlingens lärlingars lärlingarnas

lärling

  1. person som utbildar sig till något under en yrkesverksam mästare inom detta området
    1917: Arbeterskornas värld. Studier och erfarenheter, Gerda Meyerson:
    Under middagsrasten måste lärlingarna göra ren maskinerna och därvid voro olyckshändelser, mot vilka intet som helst skydd förekom, mycket vanliga.
    Besläktade ord: lära, lärare, lärarinna, lärd, lärdom
    Sammansättningar: lärlingstid

Översättningar redigera