kontor

Svenska

Substantiv

Böjningar av kontor	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kontor	kontoret	kontor	kontoren
Genitiv	kontors	kontorets	kontors	kontorens

kontor

1. /skrivbordsbaserad/ arbetsplats, särskilt inom företag eller organisation, då dels om en enskild anställds arbetsrum och dels om själva byggnaden

   Han är på sitt kontor.

   Jag åker till kontoret i kväll.

   Etymologi: Via tyska Kontor, av franska comptoir, från italienska contore, från latinska computāre (”kalkylera, beräkna”).

   Besläktade ord: kontorisera, kontorisering, kontorist

   Sammansättningar: bankkontor, hemmakontor, huvudkontor, kontorsanställd, kontorsarbete, kontorsarbetare, kontorsautomation, kontorsbyggnad, kontorschef, kontorselev, kontorsfastighet, kontorsflicka, kontorsgöromål, kontorshus, kontorsjobb, kontorskomplex, kontorslampa, kontorslandskap, kontorslokal, kontorsman, kontorsmaskin, kontorsmaterial, kontorsmiljö, kontorsmöbel, kontorspersonal, kontorsplats, kontorspojke, kontorsrum, kontorsråtta, kontorsskrivare, kontorsslav, kontorsstol, kontorstid, kontorsutrustning, kontorsvaror, kontorsyta, medborgarkontor, växelkontor, växlingskontor

Översättningar

Översättningar

• bokmål: kontor ^(no)
• engelska: office ^(en)
• finska: konttori ^(fi), toimisto ^(fi)
• franska: bureau ^(fr) m
• indonesiska: kantor ^(id)
• italienska: ufficio ^(it) m
• japanska: (enskilt rum) 事務室 (じむしつ, jimushitsu), 事務所 ^(ja) (じむしょ, jimusho), 職場 ^(ja) (しょくば, shokuba)
• jiddisch: אָפֿיס m (ofis), ביוראָ (byuro)
• kroatiska: ured m sing
• nynorska: kontor
• polska: biuro ^(pl)
• portugisiska: escritório ^(pt) m
• ryska: офис ^(ru) m, контора ^(ru) f, бюро ^(ru) n, канцелярия ^(ru) f, кабинет ^(ru) m
• tyska: Büro ^(de) n, Kontor ^(de) n
• ukrainska: офіс m, контора f, бюро ^(uk) n