konsonant

Se även Konsonant.

Svenska

Substantiv

Böjningar av konsonant	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	konsonant	konsonanten	konsonanter	konsonanterna
Genitiv	konsonants	konsonantens	konsonanters	konsonanternas

konsonant

1. (lingvistik) språkljud som bildas med varierande förträngning av språkröret

   Synonymer: medljud

   Hyperonymer: språkljud, fonem

   Hyponymer: klusil, frikativa, affrikata, nasal, lateral, klickljud

2. bokstav som representerar sådant språkljud; b, d, g etc.

Antonymer: vokal

Sammansättningar: konsonantfonem, konsonantkombination

Översättningar

språkljud

• asturiska: consonante f
• bokmål: konsonant ^(no) m
• engelska: consonant ^(en)
• finska: konsonantti ^(fi), kerake ^(fi)
• franska: consonne ^(fr) f
• frisiska: bylûd n, konsonant u
• grönländska: aappersariaq
• isländska: samhljóð ^(is)
• italienska: consonante ^(it) f
• kvänska: konsonantti
• nederländska: medeklinker ^(nl)
• polska: spółgłoska ^(pl) f
• spanska: consonante ^(es) f
• turkiska: abanık ^(tr)
• tyska: Konsonant ^(de) m, Mitlaut ^(de) m

bokstav

• asturiska: consonante f
• bokmål: konsonant ^(no) m
• engelska: consonant ^(en)
• finska: konsonantti ^(fi), kerake ^(fi)
• franska: consonne ^(fr) f
• italienska: consonante ^(it) f
• kvänska: konsonantti
• nederländska: medeklinker ^(nl)
• polska: spółgłoska ^(pl) f
• spanska: consonante ^(es) f
• turkiska: abanık ^(tr)
• tyska: Konsonant ^(de) m, Mitlaut ^(de) m

Frisiska

Substantiv

Böjningar av konsonant	Singular	Plural
utrum
Nominativ	konsonant	konsonanten

konsonant

• uttal: koⁿso:ˈnɔnt konsonant

Antonymer: fokaal, klinker

Synonymer: bylûd

Besläktade ord: konsonantisme