knyta
Svenska redigera
Verb redigera
| Böjningar av knyta | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | knyta | knytas |
| Presens | knyter | knyts, knytes |
| Preteritum | knöt | knöts |
| Supinum | knutit | knutits |
| Imperativ | knyt | – |
| Particip | ||
| Presens | knytande, knytandes | |
| Perfekt | knuten | |
knyta
- binda ihop snören eller trådar så det bildas en en knut
- Jag måste knyta mina skosnören.
- Sammansättningar: anknyta
- (reflexivt: knyta sig) gå och lägga sig (i sängen för att sova)
- Oj vad trött jag är, jag ska nog gå och knyta mig.
- Synonymer: gå till kojs
- Jämför: sussa kudde
- Etymologi: Av fornsvenska knyta, av urgermanska *knŭtian, av urindoeuropeiska *nod- ("att binda").
- Grammatik: I ålderdomligare svenska förekommer även preteritumformen knytte och supinumformen knytt. Dialektalt eller vardagligt förkommer även supinumformen knytit och perfektparticipen knyten.
