knollra

Svenska

Verb

Böjningar av knollra	Aktiv	Passiv
Infinitiv	knollra	knollras
Presens	knollrar	knollras
Preteritum	knollrade	knollrades
Supinum	knollrat	knollrats
Imperativ	knollra	–
Particip
Presens	knollrande, knollrandes
Perfekt	(knollrad)?

knollra

1. (reflexivt: knollra sig) locka sig, krusa sig

   1934: Det nya Eden: ett svenskt emigrationsäventyr, Per Nilsson-Tannér:

   Gamla psalmböcker, som så mången kväll spritt andakt i låga stugor, knollrades samman som torra löv.

   1943: Lars Laurila, Sally Salminen:

   Det tjocka håret blev genomsvettigt och knollrade sig; då och då strök en fläkt från sjön behaglig och svalkande över hans huvud.

   Besläktade ord: knollrig