klotterplank

Svenska

Substantiv

Böjningar av klotterplank	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	klotterplank	klotterplanket	klotterplank	klotterplanken
Genitiv	klotterplanks	klotterplankets	klotterplanks	klotterplankens

klotterplank n

1. plank (vägg, mur eller liknande) där det är tillåtet (och brukligt) att klottra

   1968 (14 mar): [1] (Dagens Nyheter):

   Ett klotterplank och en ”Fria talares tribun” invigs på lördag vid ”Speakers corner” i Hyde Park i London.

   1973: [2] (STF):

   I början fanns här på Sergels torg ett folkets eget klotterplank och en liten talarstol för den som ville kritisera, argumentera och proklamera.