karate

Se även Karate, karaté och kárate.

Svenska

Substantiv

Böjningar av karate	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	karate	karaten
Genitiv	karates	karatens

karate

1. (kampsport) en japansk kampsport som ursprungligen kommer från ön Okinawa

   På fritiden tränar flera av ungdomarna karate.

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate), av 空 kara ("tom") och 手 te ("hand").

Sammansättningar

• karatedräkt
• karatefilm
• karatemästare
• karateslag
• karatespark
• karateträning
• karateutövare

Översättningar

kampsport

• bokmål: karate m
• bosniska: karate
• danska: karate
• engelska: karate ^(en)
• esperanto: karateo ^(eo)
• finska: karate ^(fi)
• franska: karaté ^(fr) m
• isländska: karate n
• japanska: 空手 ^(ja) (からて ^(ja), karate)
• katalanska: karate ^(ca) m
• kroatiska: karate
• polska: karate ^(pl) n
• portugisiska: caratê ^(pt) m
• ryska: карате ^(ru) m (karaté)
• spanska: karate ^(es) m, kárate ^(es) m
• tjeckiska: karate ^(cs) n
• turkiska: karate ^(tr)
• ungerska: karate ^(hu)

Bokmål

Substantiv

karate m

1. karate

Bosniska

Substantiv

karate

1. karate

Danska

Substantiv

karate

1. karate

Engelska

Substantiv

karate

1. karate

Finska

Substantiv

karate

1. karate

Indonesiska

Substantiv

karate

1. (kampsport) karate

Isländska

Substantiv

karate n

1. (kampsport) karate

Katalanska

Substantiv

karate

1. karate

Kroatiska

Substantiv

karate

1. karate

Polska

Substantiv

karate n

1. karate

Spanska

Substantiv

karate m

1. karate

   Varianter: kárate

Tjeckiska

Substantiv

karate n

1. karate

Turkiska

Substantiv

karate

1. karate

Ungerska

Substantiv

karate

1. karate