kätteri

Svenska

Substantiv

Böjningar av kätteri	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kätteri	kätteriet	kätterier	kätterierna
Genitiv	kätteris	kätteriets	kätteriers	kätteriernas

kätteri

1. åskådning som strider mot en etablerad trosuppfattning eller ett förhärskande samfunds tro, bristande rättrogenhet

   Etymologi: Ursprungligen, under 1000-talet och medeltiden, ett nedsättande begrepp den romersk-katolska kyrkan använde som en anklagelse.

   Besläktade ord: kättare, kättersk

   Sammansättningar: kätterianklagelse, kätteriprocess, kätteriåtal

   Jämför: heresi, irrlära, villolära, vantro

Översättningar

villolära, åskådning som strider mot en etablerad trosuppfattning eller ett förhärskande samfunds tro

• engelska: heresy ^(en)
• finska: kerettiläisyys ^(fi), harhaoppisuus
• franska: hérésie ^(fr) f
• portugisiska: heresia ^(pt) f
• tyska: Ketzerei ^(de) f