Svenska redigera

Interjektion redigera

jäsiken

  1. ett milt kraftuttryck
    1962: Historier från vägarna, Emil Hagström:
    Jäsiken vad man var styv i korken, då man tagit sig några jäklar.
    Varianter: jäsiken anåda
    Synonymer: attans, fanken, jädrans, tusan
    Etymologi: Diminutiv av jävel, med ändelsen -ken.[1]

Källor redigera