Svenska redigera

Substantiv redigera

hwila

  1. (ålderdomligt) genom övergången från fraktur till antikva ersatt av hvila
    Etymologi: Fornsvenska hvīla, av urgermanska *hwīlō, ’stund; vilostund’, av protoindoeuropeiska kʷeilā, kʷyeh₁-, ’vila’. Jämför isländska hvíla (verb och substantiv), danska hvile (verb och substantiv), latin tranquillus, ’lugn’.

Verb redigera

hwila

  1. (ålderdomligt) genom övergången från fraktur till antikva ersatt av hvila
    Etymologi: Se substantivet.

Fornsaxiska redigera

Substantiv redigera

  1. tidsperiod; stund, tag
    Etymologi: Jämför fornengelska hwīl, fornhögtyska wila. Kognat med svenska vila.