hut
Svenska redigera
Substantiv redigera
hut n
- (oböjligt; i vissa uttryck) det att skämmas, att uppföra sig ordentligt eller att visa hövlighet och respekt
- Barn ska lära sig att veta hut!
- Det här var en betydligt mer komplicerad fråga än några snorungar som inte visste hut.
- Kanske är det dock för mycket begärt att kräva hut, hyfs och vanlig politisk anständighet av två riksdagsmän.
- Fraser: hut och hyfs, ha ingen hut, lära hut, veta hut
- Besläktade ord: huta, hutlös
- Etymologi: Substantivet hut är besläktat med verbet huta (också med varianten åthuta), som betyder att säga till, tillrättavisa, korrigera.[1] Möjligen urbesläktat med hot, hota
Källor redigera
Engelska redigera
Substantiv redigera
| Böjningar av hut | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Nominativ | hut | huts |
| Genitiv | hut's | huts' |
hut
- uttal: hʌt
Verb redigera
| Böjningar av hut | Singular | Plural | |
|---|---|---|---|
| 1-2:a pers. | 3:e pers. | ||
| Presens | hut | huts | hut |
| Preteritum | ◀ | hutted | ▶ |
| Perfektparticip | ◀ | hutted | ▶ |
| Presensparticip | ◀ | hutting, vard. huttin' | ▶ |
hut