horn

Se även hörn.

Svenska

Substantiv

Böjningar av horn 1-2.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	horn	hornet	horn	hornen
Genitiv	horns	hornets	horns	hornens

Böjningar av horn 3.	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	horn	hornet
Genitiv	horns	hornets

horn n

• uttal: ho:rnhuːrn

1. utväxt av keratin på vissa djurs huvuden

   Älgen fäller sina horn i januari-februari.

   Synonymer: wönn (orsamål)

   Etymologi: Av fornsvenska horn, belagt i svenskan sedan tidigt 1300-tal.

   Sammansättningar: antilophorn, buffelhorn, enhörningshorn, fårhorn, gethorn, hjorthorn, kohorn, myskoxhorn, oljehorn, renhorn, smörjehorn, ymnighetshorn, älghorn

2. ett bleckblåsinstrument

   Hyperonymer: bleckblåsinstrument

   Hyponymer: valthorn, althorn

   Jämför: kohorn, shofar, vallhorn

3. keratin, det material som till exempel horn [2] och naglar är gjorda av

   Synonymer: keratin

4. hörn på ett segel

   Sammansättningar: fallhorn, halshorn, klohorn, lovartshorn, lähorn, pikhorn, skothorn

5. städets spetsiga ände

Besläktade ord: behornad

Sammansättningar: hornlykta, skohorn

Fraser: blåsa i sitt horn, ett horn i sidan

Översättningar

utväxt

• bokmål: horn ^(no) n
• bulgariska: рог ^(bg) m
• danska: horn ^(da) n
• engelska: horn ^(en)
• estniska: sarv ^(et)
• finska: sarvi ^(fi)
• fornnordiska: horn n
• franska: corne ^(fr) f
• frisiska: hoarn
• färöiska: horn ^(fo) n
• grekiska: κέρατο ^(el) n
• isländska: horn ^(is) n
• italienska: corno ^(it) m
• japanska: 角 ^(ja) (つの, tsuno)
• jiddisch: האָרן (horn)
• katalanska: banya ^(ca) f
• lettiska: rags ^(lv) m
• litauiska: ragas ^(lt) m
• nynorska: horn n
• polska: róg ^(pl) m
• portugisiska: corno ^(pt) m, chifre ^(pt) m
• rumänska: corn ^(ro)
• ryska: рог ^(ru) m
• slovakiska: roh
• slovenska: rog ^(sl) m
• spanska: cuerno ^(es) m
• tjeckiska: roh ^(cs) m
• tyska: Horn ^(de) n, Geweih ^(de) n
• ukrainska: ріг m
• ungerska: szarv ^(hu)
• älvdalska: uonn n

bleckblåsinstrument

• engelska: horn ^(en)
• finska: torvi ^(fi)
• franska: corne ^(fr) f, cor ^(fr)
• frisiska: hoarn
• polska: róg ^(pl) m
• sicilianska: cornu ^(scn)
• spanska: cuerno ^(es), bocina ^(es)
• tyska: Horn ^(de) n

material

• engelska: horn ^(en)
• franska: corne ^(fr) f
• frisiska: hoarn n
• spanska: cuerno ^(es) m
• tyska: Horn ^(de) n

Danska

Substantiv

Böjningar av horn	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	horn	hornet	horn	hornene
Genitiv	horns	hornets	horns	hornenes

horn

1. horn; utväxt av keratin på vissa djurs huvuden
2. horn; ett bleckblåsinstrument

   Besläktade ord: alpehorn

Engelska

Substantiv

Böjningar av horn	Singular	Plural
Nominativ	horn	horns
Genitiv	horn's	horns'

horn

• uttal: hɔːn (brittisk engelska) hɔːrn (amerikansk engelska)

1. horn (instrument)
2. horn (utväxt av keratin)
3. horn (keratin)
4. (fordonsteknik) tuta

Isländska

Substantiv

horn n

1. hörn