Wikipedia har en artikel om:
hiatus

Svenska redigera

Substantiv redigera

hiatus

  1. (geologi) lucka i lagerföljd
  2. (anatomi) öppning i kroppens mjukdelar eller skelett
  3. (lingvistik) möte av två vokaler mellan två stavelser eller två ord (utan några konsonanter emellan)
    Synonymer: vokalkrock, vokalmöte
    Jämför: diftong
    Exempel där även hela meningar är hiatus:
    I åa ä e ö å i öa ä e å. (värmländska) = I ån är en ö och i ön är en å.
    1895: "Dumt fôlk, ur Räggler å paschaser", Gustaf Fröding:
    Å i åa ä e ö”, sa ja.
    ”Men va i all ti ä dä ni säjer, a, o?” sa’n.
    ”D’ä e å, vett ja”, skrek ja, för ja ble rasen, ”å i åa ä e ö, hörer han lite, d’ä e å, å i åa ä e ö.”
    A, o, ö”, sa’n, å dämme geck’en.
    Jo, den va nôe te dum den.
    Användning: I klassisk poetik ansågs hiatus vara olämplig. Olika språk försöker undvika hiatus på olika sätt. Men svenska språket bejakar hiatus.
    Diverse: Ordet "hiatus" självt innehåller en hiatus - alltså är ett autologiskt ord.
 
Etymologi: Av latinska hiatus (”gap, klyfta”).

Översättningar redigera

Engelska redigera

Substantiv redigera

hiatus

  1. avbrott i en serie, lucka, mellanrum
  2. avbrott i ett förlopp, paus, uppehåll
  3. avbrott från aktivitet, paus, uppehåll
  4. (geologi) hiatus
  5. (anatomi) hiatus
  6. (lingvistik) hiatus
 
Etymologi: Av latinska hiatus (”gap, klyfta”).

Latin redigera

Substantiv redigera

hiātus

  1. öppning, klyfta, gap