hebré

Svenska

Substantiv

Böjningar av hebré	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hebré	hebrén	hebréer	hebréerna
Genitiv	hebrés	hebréns	hebréers	hebréernas

hebré

1. medlem eller ättling av ett semitiskt folk som hävdar sin härkomst från gamla testamentets Abraham, Isak och Jakob

   Etymologi: Av latinska hebræus av kyrkolatin ebreus, av grekiska Ἑβραῖος (Hebraîos), via arameiska עִבְרַי (ʿibrai) av hebreiska עִבְרִי (ʿibrī, ”hebré”). Dess ursprungliga betydelse torde vara "den från andra sidan floden", och användes i Gamla Testamentet oftast av utomstående, snarare än av judarna själva.

Översättningar

medlem eller ättling av ett semitiskt folk som hävdar sin härkomst från gamla testamentets Abraham, Isak och Jakob

• danska: hebræer u
• engelska: Hebrew ^(en)
• hebreiska: עִבְרִי ^(he) m (ivrí)
• latin: hebraeus m, hebraea f
• spanska: hebreo ^(es) m, hebrea ^(es) f
• tyska: Hebräer ^(de) m, Hebräerin f