Se även hora.

Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av höra 1-2. Aktiv Passiv
Infinitiv höra höras
Presens hör hörs (höres)
Preteritum hörde hördes
Supinum hört hörts
Imperativ hör
Particip
Presens hörande, hörandes
Perfekt hörd

höra

  1. (transitivt) uppfatta (ljud) med hörseln
    Synonymer: lyssna
    1899: En herrgårdssägen, Selma Lagerlöf:
    Bara för att få höra henne spela fiol eller gitarr [...] satt han nu tåligt [...] och väntade på henne [...]
    1917: Jesaja 33:13 (Bibeln):
    hören nu, I som fjärran ärer, vad jag har gjort; förnimmen min makt, I som nära ären.
    Hyperonymer: förnimma
    Kohyponymer: känna, lukta, se, smaka
    Sammansättningar: hörapparat, hörhåll, hörlur, hörsägen
    Sammansättningar: (partikelverb) åhöra
    Fraser: (partikelverb) höra på, höra upp
    Fraser: låta höra sig, låt höra!, hör, hör!, hör du!, hör du det!, hör du du!
  2. (transitivt) förhöra; fråga ut
    Två män hördes om inbrottet i guldsmedsaffären i förra veckan
    Sammansättningar: hörsal
    Sammansättningar: (partikelverb) efterhöra, förhöra
    Fraser: (partikelverb) höra efter, höra sig för
  3. ingå i, räknas till; tillhöra; platsa
    Vart hör den här biten? – Den hör inte hit.
    Sammansättningar: (partikelverb) tillhöra
    Fraser: (partikelverb) höra dit, höra hemma, höra hit, höra ihop, höra samman, höra till
 
Sammansättningar: (partikelverb) upphöra
Fraser: (partikelverb) höra av, höra av sig
Besläktade ord: hörsam, hörsamhet, hörsel, ohörsamhet
Etymologi: Sedan fornsvenska høra, (besläktat med isländska heyra, danska høre, gotiska hausjan, fornsaxiska hôrian, fornhögtyska hôrren (tyska hören), fornengelska hieran (engelska hear), av urgermanska *hausian/*hauziant, troligen motsvarande ett urindoeuropeiskt *-kous-/*h₂keus-, varav också grekiska ἀκούω, akoúō (från *akousiō). Möjligen kommer denna rot av *(s)keu-, varav även skåda.[1]

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svensk etymologisk ordbok: "höra"