gur

Svenska

Substantiv

gur

1. (ålderdomligt) slam, gyttja

   Etymologi: Besläktat med det dialektala ordet gorr, går (”inälvor, tarminnehåll hos djur”, ”böld” o.dyl.) Besläktat med isländska och fornsvenska gor (”tarminnehåll”) och engelska gore (”levrat blod”).

   Sammansättningar: dynamitgur, gursten

   Se även: gôr-

Kurdiska

Substantiv

gur

1. varg

   Varianter: gurg, gwurg